ALLTSÅ SHIIIIT!
Jag fattar inte hur snabbt det kan gå i ett barns utveckling. För bara någon vecka sedan tog Theo sina första stapplande steg på egen hand efter en strid mot balansen.
Han tippade omkull ett flertal gånger och gråten var ofta framme.
Jag var beredd på att han nu ville promenera hela dagarna, precis som alltid när han lärt sig någonting nytt.
Jag trodde att han bara skulle våga gå mellan mamma och pappa där han kände tryggheten om hans balans skulle svika.
Men hejbara…
Nu går han från soffan till leklådorna, till dörren och åter till soffan igen. Han går så fint.
Jag erbjuder min hand lite då och då – som stöd. Men den är han inte särskilt intresserad av. Envis som han är, så ska han göra allting på egen hand.
Man ser på honom hur roligt han tycker att det är. När han kommer fram till sitt mål så tittar han alltid mot oss och ger oss världens största leende.
Senaste kommentarer