Har haft noll energi till att göra någonting idag. Jag och Theo har suttit i soffan i princip hela dagen. Theo är så snäll som kan leka för sig själv rätt bra, nu när mammsen mår dåligt och är ledsen. Humöret går upp och ner. Tur att jag har lilleman som sprider glädje. Det har varit till stor hjälp. Denice tittade förbi en stund också. Just nu känns det så hemskt och förfärligt, och jag undrar hur man ska kunna gå vidare efter något sådant här… Det känns bara så tungt. Tack för alla fina ord som ni gett mig här på bloggen, eran omtanke värmer..
Det är just det du nämner, att tex Theo gör dig lycklig, som gör att man orkar. Nära och kära som finns där för att stötta och hjälpa till. Det är det som gör att man faktiskt går vidare fastän man inte tror att det är möjligt. Kram på dig tjejen, kämpa på!!
Det är så sant! Theo har gett mig så mycket glädje mitt i all denna sorg.. kram