Glädjetårarna rinner ner från kinden. Att man kan känna denna otroliga stolthet över något så litet egentligen. Ni ska få höra…
Vi har en liten sjukling här hemma. Vi hade lagt honom i spjälsängen och satt i vardagsrummet och såg på tv. Vi trodde att han hade somnat, men efter ett bra tag hörde vi prat inifrån sovrummet. Vi gick dit och pussade på honom och sa god natt ännu en gång. Gick därifrån och det blev återigen tyst. Efter en stund hörde vi hur han gnällde lite smått, samt att han nöp i någonting som prasslade (hans bollhavsdrake har något i svansen som prasslar när man nyper i det). Tobias skulle gå in och lägga honom rätt väg i sängen och ta ifrån honom draken, så att han kunde somna för natten. När han kommer in i sovrummet ser han detta :
Lilla underbara Theo har satt sig upp HELT PÅ EGEN HAND! Detta mina vänner, är första gången det händer. Jag kan inte beskriva i ord, vilken glädje jag kände. Och inte tala om hur stolt jag är. Han har inte kommit på hur han skall bära sig åt, för att ta sig upp i sittläge från liggläge med bara en arm, förrän nu! Nog för att det var i sängen, kanske tog hjälp av spjälorna, men ändå! Helt fantastiskt.
Får se hur länge det tar innan det sker på golvet.
Att se denna lilla kille klara av att göra alla de saker som han vill göra, med en envishet som heter duga, är så jäkla häftigt. Han är så duktig! Perfekta, underbara lilla son, mamma är så himla stolt över dig, och älskar dig mer än någonting annat.
Hej Erica,
Vilken fantastiskt fin son ni har. Jag förstår att ni är stolta att se hur han utvecklas. Jag blir tårögd av hur fantastisk människan är och hur otroligt coolt det är att se något så litet sakta men säkert lära sig saker. Du har en härlig blogg och en vacker son.
Hoppas ni får en fin helg :)
Kram
Hej! Ja visst är det häftigt ! :)
Tusen tack för de fina orden :) Hoppas att din helg också blir bra. kram :)
Hej Erica. Jag går läst igenom mycket på din blogg. Fastnade direkt. Jag väntar nämligen en son (är i vecka 30) som har mycket problem med sina högra arm och speciellt hand, efter att en hinna fastnat runt armen och spänt åt från v10. Vi vet inte om han kommer kunna använda armen öht. Det vi vet är att armen är väldigt skadad och handen mår inte bra. Kommer troligtvis få förlösa honom redan i v34 eftersom hans tillstånd försämras.
Det jag skulle komma fram till är att jag Blir glad & varm av att läsa din blogg och se hyur ni hanterar vardagen. Det är något som oroar mig. Kommer fortsätta följa dig och fina Theo s utveckling.
Kram Fanny
Hejsan! Vad roligt att du har hittat hit, och tusen tack för de värmande orden!
Till att börja med, stort grattis, så underbart att vara gravid! :)
Jag förstår din oro, och alla andra känslor man har i kroppen. Jag hade tusen olika tankar och funderingar som ingen kunde svara på, när jag var gravid. Om det skulle vara så att han inte skulle kunna använda sin arm, så lovar jag er, att han kommer klara av allting galant ändå! Theo imponerar på mig dagligen genom att bevisa att man faktiskt kan göra allting man vill göra, även om man inte har två armar att använda sig av. I och med att de föds med det, så blir det helt normalt för dem. De hittar sina egna metoder. Så länge man låter dem testa :)
Om du har några funderingar så är det bara att kontakta mig, så kanske jag kan besvara dem :) Om du inte vill kontakta mig på bloggen, så kan du maila mig på [email protected]
Återigen, vad roligt att du hittat hit, och du är varmt välkommen att följa vår resa och Theos utveckling. Kram :)