Erica – Mamma till Theo

Jag tänkte berätta lite om vad som blev sagt på mötet på habiliteringen. Vad vi kom fram till osv. Vi var inbokade för möte ang. vårdbidrag.

Men till att börja med så tänkte jag länka till försäkringskassans hemsida där det står vad vårdbidrag är för någonting och hur man går till väga för att ansöka om just detta. Jag hade ingen aning om vad detta var tidigare – och är inte helt insatt nu heller. Men kort sagt, så är vårdbidrag ett ekonomiskt stöd man kan få om man har ett barn med funktionsnedsättning eller sjukdom. 

(klicka HÄR så kommer ni till informationen)

____________________________________________________________

Till att börja med så gick personalen på habiliteringen igenom lite kort, vad vårdbidraget är för någonting och vad som krävs för att man skall få det. Vi gick igenom de punkter på merkostnader och merarbete som vi har med Theo p.g.a. hans dysmeli, som vi hade funderat på hemma, och diskuterade lite runt dessa. Just nu, när Theo är så pass liten som han är, så finns det inte så mycket punkter att ta upp. Här är det som vi kom fram till, som finns där just idag.

1. All tid som jag lägger ned på att sy om alla hans kläder. Samt kostnader för inköp av symaskin och tillbehör. Inför varje storleksbyte krävs det att jag sätter mig ner och klipper, nålar, sicksackar kanter och syr om alla överdelar i hans garderob. Någonting som tar otroligt mycket tid. En tid som jag ibland inte känner att jag har.

2. Samt uppsynen i vardagen. Nu när han har kommit på att man kan försöka ställa sig upp mot allting som finns i hemmet, så kommer även riskerna att han tippar omkull och skadar sig. Detta händer även barn som har bägge sina armar till hands men Theo har väldigt dålig balans när han står på benen (pga. avsaknad av ena armen). Och detta gör att han tippar omkull väldigt lätt. Tippar han åt det håll där armen saknas, så har han ingenting att ta emot sig med. Självklart låter vi honom vara för sig själv, och leka, busa och utforska hemmet. Men samtidigt håller vi ett öga mot honom så vi ser om någonting är på väg att hända. Svårt att beskriva!

3. Sjukhusvistelser (både i Skellefteå och Umeå). Det kräver tid och även kostnader. Samt möten på habiliteringen. Nu har vi inte varit så mycket på sjukhus med Theo, men lite extrabesök blir det.

Och så här är det. När man skall sätta sig ner och fundera ut vad man har för merkostnader och merarbete så skall man tänkta vad skillnaden är nu – jämfört med om jag hade ett barn utan funktionsnedsättning eller sjukdom. Hur lätt är det, när Theo är vårt första barn och vi inte har någonting att jämföra med. Vi fick tipset om att föra dagbok under en veckas tid, för att i efterhand kunna avläsa vad vi gör och hur mycket tid saker tar.

Vi kommer ansöka om vårdbidrag men jag tror inte att vi fyller det krav som krävs just för tillfället. Jag tror absolut att vi så småningom kommer komma upp i kraven, men det – när Theo är lite äldre. Finns det läsar som har dysmeli, eller har barn med dysmeli, som har tips på merkostnader och merarbete som man har i vardagen med ett barn med dysmeli så får ni hemskt gärna lämna en kommentar. Som sagt, så är allting nytt för oss, och jag är lite vilse om jag ska vara ärlig.